Skogen i Sverige brinner idag inte alls lika ofta som tidigare. Detta har lett till att många brand-gynnade och brandberoende arter riskerar att försvinna. För att motverka detta har naturvårdsbränningar på skogsmark blivit allt vanligare under 2000-talet. Hälften av all skog i Sverige är certifierad enligt Forest Stewardship Council (FSC) vilket innebär att många stora skogsägare har ett krav att bränna en areal som motsvarar fem procent av den årliga avverkningsarealen. Flera av de större skogsföretagen har idag svårt eller delvis svårt att nå upp till detta mål.

Kommunikationerna i norra Norrland under den förindustriella tiden bestod i stort sett endast av vintervägar (Hoppe 1945, Lassila 1972). Människorna förflyttade sig trots allt över relativt stora områden med släde efter häst eller ren (Friberg 1935, Mannerfelt 1936, Hoppe 1945). Många nybyggen i Norrlands inland var under tidigt 1900-tal fortfarande isolerade från omvärlden tillföljd av bristen på vägar. Vid denna tid började Domänverket att anlägga smala vägar s.k. ?cykelstigar? på statens marker för att underlätta framkomligheten för sina tjänstemän (Hoppe 1945) och på så vis också bättre kunna tillvarata skogsråvaran.

Samemas hemområde kallas för Sapmi och sträcker sig från Kolahalvön genom den nordliga delen av finska Lappland och de nordliga delarna av Sverige till nord Norges atlantkust Inom detta område har den samiska kulturen sitt starkaste fäste. Renskötseln i Norden skiljer sig åt mellan länderna på flera punkter. Den norska renskötseln är till exempel den betrogenaste och utgörs av flera olika distrikt och i vissa delar av landet ligger sommarbetesmarkerna vid kusten och vinterbetesmarkerna i inlandet, medan det kan vara motsatta förhållandena i andra delar av landet. I Sverige kan man dela upp renskötseln i följande.tre former: den som bedrivs av fj. ällsamebyar, skogssamebyar och av koncessionssamebyar.

SCA har idag cirka 280 000 hektar beskogad med contortatall (Pinus contorta Dougl. ex Loud. var. latifolia Engelm). Stora delar av den arealen har kommit in i, eller är på väg in i, gallringsbar ålder.

Vid 1800-talets slut var stora delar av skogarna i Norrland starkt påverkade av dimensionshuggning (Kempe 1909; Tirén 1937). Det var i samband med den industriella revolutionen och en ökad efterfrågan på virke från de industriellt utvecklade länderna i Europa som exploateringen av Sveriges skogar tog fart på allvar (Björklund 1984; Kardell 1991). Dimensionshuggning och olika former av blädning fortsatte att vara de dominerande avverkningsformerna fram till mitten av 1900-talet då kalhyggesbruket fick sitt genomslag (Esseen m.fl. 1997; Ericsson m.fl. 2005; Enander 2007).