Flera ekonomiska studier har genom åren genomförts med syftet att undersökaom det föreligger en koppling mellan centralbankernas oberoende ochprisstegringstakten. Tack vare nobelpristagare Kydland&Prescotts och andraekonomers arbete kring tidsinkonsistensproblematiken har regeringar i ett flertalländer valt att låta sina centralbanker bli mer oberoende och utifrån givna riktlinjerbedriva en självständig penningpolitik. Uppsatsen beskriver hur denmakroekonomiska teorin ser på sambandet mellan CB:s oberoende ochinflationsutvecklingen i ett land. Utifrån resultatet av de tidigare studierna i ämnetsamt av den egna undersökningen kan konstateras att ett ökat Centralbanksoberoendesänker och stabiliserar inflationsnivån i ekonomin. Det framgickdäremot inte att ett ökat Centralbanksoberoende skulle kunna öka risken för störrevariationer i de reala variablerna såsom arbetslöshet m.fl..

Länge har det ansetts att en mer oberoende centralbank ger en lägre inflationsnivå utan att det påverkar övriga delar av ekonomin. I syfte att sänka och stabilisera inflationen har därför världens centralbanker blivit allt mer oberoende sedan 1980-talet. Under senare tid har dock det ökade oberoendet börjat ifrågasättas och det har blivit mer osäkert vilken effekt Centralbanksoberoendet har på konjunkturvolatiliteten. I denna uppsats undersöks detta genom att använda ett uppdaterat centralbankoberoendemått mot mer nutida tillväxt- och arbetslöshetsdata. Den empiriska metod som används är en tvärsnittsanalys byggd på OLS-regressioner.