CODA (Children of deaf adults) innebär att man är hörande själv men har en eller två teckenspråkiga föräldrar. CODA-elever har teckenspråk som hemspråk och de lever mittemellan den döva världen och den hörande. Det skulle kunna liknas vid att växa upp i en invandrarfamilj med en annan kultur och ett annat språk hemma än vad de har i skolan. (Fredäng 2003). Det saknas beprövade metoder för vilka insatser som kan behövas kring CODA elever i skolan.

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur det kan vara att växa upp som hörande barn till döva föräldrar och hur skolsituationen kan ha sett ut. Studien är undersökt utifrån en vuxens perspektiv och har ett historiskt perspektiv eftersom jag ville undersöka hur det faktum att vara hörande barn till döva föräldrar eventuellt kan ha förändrats över tid och hur skolsituationen eventuellt kan ha förändrats över tid. För att examensarbetet skulle uppnå sitt syfte har studien utgått ifrån följande frågeställningar: Vilken roll kan ett hörande barn ha i en familj med döva föräldrar? Vilken roll kan ett hörande barn till döva föräldrar ha i skolan? samt Hur kan dessa roller eventuellt ha förändrats med tiden? Undersökningsmetoden som har använts i studien för att besvara frågeställningarna var kvalitativa intervjuer och genom ett föredrag. Respondenterna var fem stycken kvinnor som är hörande barn till döva föräldrar.

En metod som har fått ett stort genombrott i Norden i grundskolans tidigare år är Arne Tragetons läs- och skrivinlärningsmetod, att skriva sig till läsning (ASL). Eleverna använder datorn som skrivverktyg och arbetar i par. Pedagogen har en betydelsefull uppgift med att utforma skrivarpar där elever utvecklas och lär av varandra för att metoden ska fylla sin funktion. För att få ett samspel där barnen bidrar till varandras lärande finns det olika egenskaper som pedagoger utgår ifrån när de parar ihop sina elever.Syftet med vårt arbete är att undersöka vilka komponenter som pedagoger utgår ifrån när de utformar skrivarpar samt processen vid byte av par. Frågeställningarna som förde oss till vårt resultat innefattar: Hur planerar pedagoger arbetet med att dela in elever i skrivarpar? Vilka kvaliteter hos eleverna utgår de ifrån? När byter de skrivarpar under terminen? Hur skapar de gruppkonstellationer vid ojämnt antal elever?Vi skickade ut en intervjuenkät och fick in 34 svar som granskades på ett systematiskt sätt och begrepp bildades till kategorier.

Denna uppsats undersöker runformerna belagda i gotländska inskrifter från medeltiden och reformationstiden. Syftet är delvis att inventera samtliga runformer, delvis att belysa deras bruk, utveckling och spridning ur ett kronologiskt och materialmässigt perspektiv.Inventeringen görs genom en typologisk modell som möjliggör identifieringen av runformernas distinktiva och redundanta drag, och följaktligen deras indelning i graftyper och graftypsvarianter.Den stora variationen som präglar runristarnas teckenuppsättning, liksom uppkomsten och utvecklingen av nya medeltida runformer förklaras ur olika synvinklar. För vissa graftyper, bl. a. den gotländska s-runan, blir alfabetsinterna utvecklingstendenser aktuella, såsom homogenitetsprincipen och hasta + CODA?principen.