När en helikopter befinner sig i Brownout saknar besättningen referenser till omvärlden vilket kan försämra det spatiala medvetandet. Om besättningen inte har koll på helikopterns position i luftrummet kan det leda till skador på både materiel och besättning i samband med landning. Denna rapport undersökte, på ett övergripande plan, vilka möjligheter sensorer inom det elektromagnetiska spektret hade att bidra med information till det spatiala medvetandet. Rapporten fann att sensorerna behöver vara anpassningsbara till följd av stoftmolnets vida varierande karaktäristik. Sensorerna hade möjlighet att generera en bild av landningsplatsen före Brownout inträffar.

Brownout-fenomenet ligger till grund för ungefär 75 procent av alla flygolyckor inom NATO. Olyckorna sker under start och landningssekvenser i torra klimat då sand virvlar upp och försämrar pilotens sikt utifrån helikoptern. Under Brownout förlorar piloten visuella referenser utanför helikoptern vilket gör att denne omedvetet kan tappa kontrollen över helikoptern och således kan hamna i plötsligt drift. Därför har NATO i samarbete med bland annat Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) försökt finna en lösning på problemen som uppstår vid Brownout. Syftet med föreliggande studie är främst att undersöka om deltagares användning av taktila driftdisplayer leder till mindre drift än vid användning av en visuell driftdisplay samt undersöka med vilken av de taktila displayerna som leder till minst drift.