Trakthyggesbruket är det idag dominerande skogsskötselsystemet i Sverige. Det finns nackdelar med att sköta skogen med trakthyggesbruk, av både sociala, estetiska och biologiska skäl. Det finns dock alternativa sätt att bruka skogen på, med hyggesfria skogsskötselsystem som bygger på att skogen är fullskiktad. Syftet med denna studie var att undersöka möjligheter i att omföra enskiktade skogar till fullskiktade genom återkommande gallringar med hjälp av simuleringar. Data som använts för simuleringarna är inventeringsdata från Västergötlands län, inventerat september 2013. Utifrån beståndsdata valdes bestånd ut med olika trädslagsblandning, ålder och Bonitet. Simuleringsprogrammet som användes var Heureka StandWise och bestånden simulerades över en 100-årsperiod. Resultaten av simuleringarna visade att det var möjligt att skapa en fullskiktad skog, både i tallbestånd och granbestånd. Tät gallringsmogen skog på bördig mark visade sig vara svårt att konvertera.

Askåterföringen på fastmark syftar till att återställa den långsiktiga näringsbalansen och motverka markförsurningen. Den är ett led i ett kretsloppstänkande där allt som tas ifrån marken också ska återföras.Ett ökat behov av skogsbiobränslen leder till att grenar och toppar (GROT) i allt högre utsträckning flyttas från skogen därmed förflyttas en stor del av viktiga näringsämnen. Baskatjonerna som annars motverkar markförsurningen blir kvar i askan.Askan som blir kvar efter förbränning läggs vanligen på deponi, men med hjälp av införda deponiskatter är målsättningen att askan ska återföras till skogen för att sluta kretsloppet.För markvärdesberäkningarna användes värderingsprogrammet Plan33. 12 trädslagsrena fiktiva bestånd skapades, 6 fastmarksbestånd och 6 bestånd på dikad torvmark, med medianBoniteter för Götaland.Tillväxteffekterna har visat sig vara måttliga på fastmark. Denna studie visar att endast granmarker ger positivt nuvärde vid askåterföring i Götaland.

Det har länge forskats på hur klövviltsbete påverkar skogen och framförallt de skador som uppstår vid bete. Av olika anledningar har dock ingen konsensus kring betesskadeproblematiken uppnåtts. Holmen Skog innehar ett större sammanhängande skogsområde i Kolmården, beläget norr om Norrköping, där betesskador på skogen har varit i fokus de senaste åren. Tidigare har skogsnäringen mestadels befarat kvalitetsnedsättningar på betesskadade träd men nyligen har studier kunnat konstatera signifikanta volymproduktionsförluster. I detta arbete söker vi svar på hur volymproduktionen i tallungskogar i Kolmården påverkas av älg- och kronhjortsbete. Vi har beräknat volymförändringen i skogsbeståndet över 20 år med hjälp av en modell från Riksskogstaxeringen som tar hänsyn till Bonitet, medelhöjd, tallandel, skadefrekvens samt om gallring utförts eller ej. Den genomsnittliga årliga volymproduktionen jämfördes mellan dagens beräknade svåra skadenivå på 14,1 % och en hypotetisk 0 %- ig skadenivå och således erhölls en minskning i genomsnittlig årlig volymproduktion. Den årliga volymproduktionsförändringens värde i kronor har beräknats med ett genomsnittligt pris för leveransvirke av barrmassaved.

Det övergripande syftet med denna studie var att jämföra volymtillväxten i skog skött enligt principen Naturkultur, genom olika starka höggallringar, med skog skött enligt traditionellt trakthyggesbruk. För att besvara frågeställningarna hur volymtillväxt och inväxning skiljer sig mellan de olika behandlingarna utfördes en fältinventering, under sommaren 2012, av ett försök anlagt 1990-91. Försökslokalen var belägen i Åliden, 64ºN 20ºE, cirka 35 kilometer norr om Umeå. Försöket var anlagt i en sydvästsluttning 155 meter över havet och var tänkt att representera Västerbottens kustland. Försöket i Åliden ingick i en serie om tolv block med fyra behandlingar per block. Behandlingarna var dels två naturkulturbehandlingar där skog lämnats (Gles och Tät), en naturkulturbehandling där 90 procent av skogen avverkats och en behandling enligt traditionellt trakthyggesbruk (Kal och Kont).

Stormskador på skogen är något som alla generationers skogsägare utsätts för och kommer att utsättas för i framtiden.Denna studie redogör för de ekonomiska konsekvenserna som stormskador har för detenskilda svenska familjeskogsbruket och förklarar värderingsmetoder i skogsskadeförsäkringen.Den kvalitativa datainsamlingen till studien gjordes via intervjuer med tre försäkringstjänstemänsamt två skogliga tjänstemän. Frågeguiden bestod av flera frågeställningar kringskogsförsäkringens uppbyggnad och funktion. Beräkningarna av ersättningsnivåerna baseraspå sex gran- och tallbestånd i Götaland. Bestånden har hög, medel och låg Bonitet vilka utsättsför skada på sin fulla areal, 1 hektar, vid fyra olika tidpunkter.Resultatet visar att stormskador resulterar i extra arbete och stora förändringar i den skogligaplaneringen både på kort, och lång sikt för skogsägaren. Utifrån deras värderingar får skogsägarenen ersättning som skall täcka delar av skogsägarens förluster.

Tidigare studier visar att ?summa 5 årsringsbredd med start 20 mm från märg vid brösthöjd? (5YRW) samvarierar med måttet grövsta kvist i rotstocken hos tall. Grövsta kvist är en viktig kvalitetsbeskrivande variabel som påverkar virkets värde och användningsområde. Riksskogstaxeringen tar borrkärnor på tillfälliga provytor. För varje provyta samlas data in för bestånds, träd och ståndorts ? variabler.

Holmen Skog har som målsättning att öka andelen sådda föryngringsytor från dagens 24 % till 30 %. Erfarenheterna inom Holmen Skog vad gäller sådd är goda, men med ett ökat arealmål blir svårigheterna att hitta lämpliga bestånd större. Syftet med examensarbetet var att få bättre kunskap om hur såddresultatet påverkas av ståndortsfaktorer, såddtidpunkt samt trädslagsval. Målsättningen var att ta fram ett kunskapsunderlag som kan utgöra grund för rekommendationer om vilka ståndorter som är mest lämpade för sådd. För att särskilja olika faktorers inverkan på såddresultatet analyserades återväxtinventeringsresultat från 3 704 bestånd med multivariat- och diskriminantanalys. I en fältstudie undersöktes främst inverkan av ståndortens vattenegenskaper på såddresultatet, där 500 stycken 10 m2-provytor med huvudstammar (plantytor) jämfördes med ytor utan huvudstammar (nollytor).

Ortolansparven (Emberhiza hortulana Linnaeus) är en fågelart som finns över stora delar av Europa i olika öppna biotoper, främst jordbruksmark. Den har minskat dramatiskt i Europa de senaste 30 åren och är en av de fågelarter vars population minskar snabbast. Även i Sverige ses denna förändring och populationen har minskat med cirka 80 % sedan 1975. I Sverige finns arten numera främst på hyggen i Norrland. Trots att huvuddelen av den svenska populationen lever på just hyggen, så är det ett ganska outforskat område och man vet ytterst lite om vilka faktorer som är viktiga för ortolansparvar på hyggen.

Denna studie har utförts på uppdrag av Skellefteå Kraft. Skellefteå Kraft är Sveriges femte största kraftproducent med kraftvärmeverk i Malå och Lycksele och bioenergikombinat i Skellefteå och Storuman. Undersökningen avser Mälardalsområdet som här definieras som Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Västmanlands län, Örebro län samt Östergötlands län. Inom detta område bor 38 procent av Sveriges befolkning och här förbrukas 31 procent av landets totala energiförbrukning. Syftet med studien är att kartlägga utbudet och efterfrågan på biobränsle, med tyngdpunkt på skogsbränsle, inom Mälardalsområdet 2010 och om fem år.