Inom riskkapitalfonder är det vanligt med olika former av vinstdelningssystem.Under senare år har en problematik uppdagats vad gäller beskattningen av dendel av vinstdelningen som uppkommer vid avyttring av portföljbolag sombrukar kallas carried interest. Fokus vid diskussionen har främst varit i vilketinkomstslag ersättningen i form av carried interest beskattningsmässigt ska tasupp, antingen som inkomst av tjänst eller som inkomst av kapital. Skatteverketär av uppfattningen att carried interest är prestationsbaserat och att inkomstensåledes ska tas upp och beskattas som inkomst av tjänst hos de personer somutfört arbete som skapat mervärde i portföljbolagen. Andra är av åsikten attcarried interest, som hänför sig till avkastning på kapital, ska beskattas som enkapitalinkomst.Syftet med uppsatsen är att reda ut på vilka grunder beskattningen kan ske i deolika inkomstslagen. Frågan regleras inte uttryckligt i lag utan har i ställetöverlämnats till rättstillämpningen.

Idrottsmarknaden har gått igenom stora förändringar de senaste årtiondena, vilket har lett till en på många sätt ökad internationell konkurrens. Från en tid när även många av de stora stjärnorna sågs som glada amatörer har professionalismen inom idrotten ökat och allt fler utövare försörjer sig på sitt idrottande. På lagidrottsområdet spelar ländernas interna regler stor roll för klubbarnas konkurrenskraft då de påverkar möjligheten att erbjuda löner och villkor som kan locka de stora stjärnorna. Med hänsyn till att harmoniseringen på skatteområdet är högst begränsad inom EU kan de regionala skillnaderna i skattesystemen variera avsevärt, varför det finns anledning att se närmare på hur dessa samspelar med idrotten.Utövare inom de individuella idrotterna har större möjlighet att själva välja sin bosättning än vad lagidrottarna har, eftersom de förstnämndas idrottande inte på samma sätt är bundet till en viss plats eller land. För dessa utövare är praktiska skäl ofta huvudorsaken vid val av bosättning, men även ett lands skatteregler är något som många gånger tas hänsyn till.

Syftet bakom låneförbudet var att införa ett skydd för bolagets borgenärer och förhindra att låntagare kunde undgå eller skjuta upp beskattningen. Låneförbudet delas in i två kategorier; närståendelåneförbudet och förvärvslåneförbudet,. Det är enligt regeringen viktigt att det finns en viss flexibilitet och därför innehåller lagen en bestämmelse om möjligheten till dispens. För att få dispens från närståendelåneförbudet krävs det att synnerliga skäl föreligger medan dispens från förvärvslåneförbudet kan ges om särskilda omständigheter finns. Om ett förbjudet lån föreligger ska detta beskattas enligt IL om inte synnerliga skäl föreligger.

I januari 2010 fastställde Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 fem förhandsbesked från Skatterättsnämnden rörande tolkningen av bestämmelsen i 57 kap. 4 § 1st 1 p. IL som avgör när aktier i ett fåmansföretag är kvalificerade så att särskild beskattning ska ske av utdelningar och kapitalvinster. Med hjälp av bestämmelsens ordalydelse och det syf-te regeln hade när den ursprungligen infördes gjorde Regeringsrätten bedömningen att såväl överlåtande som övertagande företag kan drabbas av att aktierna blir kvalificerade på grund av att samma eller likartad verksamhet bedrivs.

I ett fåmansföretag finns ofta en ekonomisk intressegemenskap mellan företaget och delägaren. Stoppreglerna avseende beskattning av fåmansföretag och dess delägare avskaffades från och med 2001 års taxering. I uppsatsen redogörs för hur värdet av olika förmåner vid inkomsttaxeringen beräknas till det verkliga värdet, marknadsvärdet, samt vad delägaren måste beakta för undvikande av förmånsbeskattning. Dispositionsrätten innebär att en anställd eller delägare i ett fåmansföretag som stadigvarande har rätt att nyttja en förmån ska beskattas för värdet av att fritt kunna disponera denna. Förmånen beskattas olika beroende på om delägaren är aktiv eller icke aktiv i företaget.

Syftet med uppsatsen är att analysera vilka skattemässiga konsekvenser valet av redovisningsnorm kan medföra samt att fastställa vilken norm för varje situation som är mest fördelaktig ur ett skattemässigt perspektiv. Vi bestämde oss för att utgångspunkten för vår studie skulle vara Redovisningsrådets rekommendationer. Detta gjorde vi av flera anledningar. Framförallt är vår bedömning att deras rekommendationer ger den mest heltäckande bilden av god redovisningssed i Sverige. BFN är förvisso de som har uppdraget att upprätthålla god sed, men de har inte kommit lika långt i ambitionen att täcka in alla händelser som kan ligga till grund för ett företags redovisning.

Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning.

Syftet med uppsatsen är att analysera ändamålsenligheten med de svenska CFC-reglerna samt att problematisera det nuvarande CFC-regelverket utifrån de åtgärder och nyckel-överväganden som lyfts fram ur OECDs två rapporter om BEPS.BEPS är ett omfattande problem, vilket har presenterats i två rapporter framförda av OECD. Syftet med rapporterna är att de ska mynna ut i åtgärder på det mellanstatliga beskattningsområdet för att motverka BEPS. Många länder har inkorporerat CFC-regler i sina skattesystem. Några av de åtgärder som presenteras i rapporterna avser att förbättra just dessa regler. För att kunna tyda dessa åtgärder har nyckelöverväganden från OECD lyfts fram.

SammanfattningFör att vända den globala uppvärmningen grundlades i Kyotoprotokollet tre marknadsmekanismer som syftar till att på olika sätt åstadkomma minskade utsläpp av vissa växthusga-ser. Den enda av dessa mekanismer som i nuläget är aktiv, är handeln med utsläppsrätter som hänför sig till utsläppen av koldioxid.Eftersom EU är part i Kyotoavtalet antog Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd ett direktiv (2003/87/EG)(handelsdirektivet) för att uppnå de åtaganden som antagits i protokollet. Handelsdirektivet implementerades i svensk rätt genom lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Innehavet av en utsläppsrätt medför en rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Enligt handelsdirektivet skall 95 % av utsläppsrätterna delas ut gratis till utvalda företag med höga nivåer av utsläpp.

In the future the Swedish pension system will face major problems. With an increasing aging population combined with a decreasing share of working population the financing of the pension system is becoming a bigger problem than previously predicted. This means the individual himself will have a bigger responsibility to invest money for their future retirement. It has been shown that a large proportion of the people who invests for their future pension have neither the interest nor the time to actively invest their pension capital. To make it easier for those who invest for their retirement, some Swedish banks have created so-called generation funds.

Ett uttryck som har uppkommit inom den internationella beskattningsrätten under det senaste året är BEPS. Begreppet står för Base Erosion and Profit Shifting, och syftar till det projekt som OECD driver åt G20:s vägnar. Projektets syfte är att skapa förutsättningar och verktyg för länder att motverka aggressiv skatteplanering som eroderar länders skattebaser. Projektets resultat är i skrivande stund inte färdigt, men det finns mycket som tyder på att vi kommer att se en förändring inom både intern och internationell dubbelbeskattningsavtalsrätt inom de kommande åren.Ett av fokusområdena inom projektet är OECD:s modellskatteavtals omdiskuterade definition av fast driftställe. En definition som vi i Sverige delvis använder oss av vid utformning av definition till fast driftställe i IL 2:29, och där modellskatteavtalets kommentarer används vid tolkning av paragrafen.

According to Swedish tax legislation, investment funds are taxed differently depending on if the are Swedish or foreign. The difference between the investment funds lies within the taxation of received dividends and the opportunity to shift the liability of tax of received dividends on to the funds shareholders. This measure is only available to Swedish funds. The question in this thesis is whether this difference is discriminatory against foreign investors and therefore constitutes a forbidden restriction against the free movement of capital stated in article 63 EUF Treaty.The European Court of Justice (ECJ) has given several preliminary rulings on this type of legislation and its compatibility with the principle of free movement of capital. It is not compatible with the free movement according to the court.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur revisorer arbetar med revision av företag inom kontantbranschen för att förebygga ekonomiska brott. Vidare är syftet att belysa huruvida revisorerna tror att lagen (2007:592) om kassaregister uppfyller sitt syfte.I denna studie har den kvalitativa metoden använts för att uppnå uppsatsens syfte och  besvara problemformuleringen. Studiens primärdata är baserade på personliga intervjuer med fyra kvalificerade revisorer, som är verksamma inom kontantbranschen. Sekundärdata består av litteratur, vetenskapliga artiklar, lagstiftningar, statens offentliga utredningar och regeringspropositioner.I analysen sammankopplas referensramen och den empiriska undersökningen.Studien visar att revisorer har en betydande roll vid förebyggande av ekonomiska brott inom kontantbranschen då det är revisorerna som utförligt ska granska företagets årsredovisning, bokföring och övriga förvaltning. Vid genomförandet av revision arbetar revisorer med olika granskningsmetoder, lagar, normer och rekommendationer samt gör en egen bedömning.

Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kapitlet 19 § inkomstskattelagen, i nuvarande samt tidigare lydelse, strider mot skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder.Tioårsregeln omfattar fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Regeln innebär att begränsat skattskyldiga personer är skattskyldiga för den kapitalvinst som uppstår vid avyttring av tillgångar under en tioårsperiod efter utflyttningen från Sverige. Syftet med regeln är att undvika skatteflykt. Tioårsregeln har genomgått en del förändringar sen den infördes på 1980-talet, då det upptäcktes att fysiska personer kunde kringgå regeln och undkomma beskattning. Den senaste ändringen tillkom år 2008 och regeln omfattar idag även utländska delägarrätter som förvärvats under tiden den skattskyldige varit bosatt i Sverige.För att kunna tillämpa tioårsregeln, utan komplikationer, krävs att det inte finns ett giltigt skattavtal som hindrar tillämpningen av regeln.

Uppsatsen syftar till att utreda två skatterättsliga frågor som uppkommit i samband med ett avvisat avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen avseende terminsavtal i ett incitamentsprogram. Frågorna är om terminer och terminsavtal utgör värdepapper och om eventuella förfoganderättsinskränkningar i dessa avtal har betydelse för förmånsbeskattningen. Utgångspunkten i uppsatsen är beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen som avvisades och det därtill hörande förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden.Utifrån de diskussioner som förts i uppsatsen kan författaren konstatera att terminer och terminsavtal kan klassificeras som värdepapper. Begreppet värdepapper är inte definierat i lagtext men utifrån praxis och doktrin samt viss EU-lagstiftning kan det utläsas att terminsavtal uppfyller de krav som ställs på en klassificering som värdepapper. När det gäller beskattning av en förmån krävs det att den anställde förvärvar ett värdepapper, annars utgör rättigheten en personaloption.Författaren anser att då ett terminsavtal ingår i ett incitamentsprogram så representerar det ett ekonomiskt värde för den anställde som ska förmånsbeskattas.