Examensarbetet behandlar bergförstärkning i Kiirunavaara. Syftet var att studera i vilken omfattning förstärkning utförs i olika faser under gruvbrytningen dvs. tillredning, rasborrning och produktion samt se vilka produktionsförluster som uppstår vid Bergutfall med efterföljande förstärkning i produktionsområden. Endast bergförstärkning i form av bultning med Kirunabult samt oarmerad betongsprutning under en tvåårsperiod har behandlats. Arbetet har endast baserats på existerande data och inga försök har utförts.

Vid LKAB:s gruva i Kiruna började gruvbrytningen ovan jord för att senare år 1960 påbörja gruvbrytningen under jord. Brytningsmetoden som tillämpas är storskalig skivrasbrytning, vilket innebär att när malmen bryts ut lämnas ett utrymme som hela tiden fylls på med rasmassor ovanifrån.Inga större seismiska eller spänningsinducerade problem skedde i början av gruvbrytningen under jord, förrän år 2003 då Bergutfall av smällbergskaraktär uppkom i block 33 och 25. Under åren som följde inträffade Bergutfall som var spänningsinducerade, en del större och andra mindre. År 2008 den 2 februari inträffade den tragiska olyckan i block 19 då en person omkom under rasmassorna på nivå 907 m avv.Orsak till dessa spänningsinducerade Bergutfall tros vara de förhöjda bergsspänningarna som uppkommer då brytningen går djupare i kombination med strukturer i gruvan som aktiveras vid gruvbrytning. För att minska problemen med Bergutfall har man provat ett nytt sätt att bryta ut blocken, genom att börja öppna blocket där den mest seismiskt aktiva strukturen är belägen, vilket benämns brytningssekvens ?öppning från struktur?.