I den här uppsatsen behandlas postmodernismens förhållande till filmestetiska och filmåskåderliga företeelser i vår samtid.Vad innebär postmodern film och vilken typ av filmisk estetik är att betrakta som typiskt postmodern och är det rimligt att benämna vår samtida film och dess kultur som tillhörande en postmodern epok?Centrala begrepp och teorier som ställs mot varandra och komparativt studeras är 3D-filmsestetiken och ansamlingsestetiken samt hur de perspektiv som presenteras i den äldre filmteorin, hos André Bazin och Roland Barthes, förhåller sig till vår samtids syn på film, både på ett estetiskt plan och ur ett åskådarperspektiv. Andra frågor som behandlas är huruvida 3D-filmen är att betrakta som immersiv i en postmodern epok och hur den postmoderna filmestetiken förhåller sig till åskådaren.De teoretiska resonemang vilka komparativt studeras under uppsatsens gång exemplifieras med bland annat Avatar (2009) och Jackass 3D (2010).Övriga forskare vars perspektiv tas i särskilt beaktande under uppsatsen inkluderar Jan Holmberg, Fredric Jameson, Deborah Tudor, Philip Sandifer och Pierre Gander bland andra.Vid uppsatsens slut förefaller en absolut formulering av en typisk postmodern filmestetik å ena sidan vara besvärlig att göra, men å andra sidan antyds att ansamlingsestetiken troligen är att betrakta som postmodern. 3D-filmens immersiva potential förväntas vidare hänga på filmskapares förmåga att sömlöst väva in 3D-effekten i sitt narrativ och därmed undvika att presentera den som ett isolerat spektakel, samtidigt medgives det spekulativa i att dra en sådan slutsats. Slutligen pekas sketchformatet, exemplifierat av filmen Jackass 3D, ut som ett särskilt sätt att hålla den postmoderne åskådarens uppmärksamhet fången i en epok kännetecknad av mångfaldiga distraktioner..

The following essay is a study of the theatre-play Min Arm, a translation and performance by Per Lasson for Fria Teatern in Stockholm 2009-2010. Actor, director and playwright Tim Crouch wrote the original script My Arm in English in 2003.With basis in intermedial theory, as defined by Jörgen Bruhn, as well as Hans-Thies Lehmann?s theory on post-dramatic theatre this study investigates the meaning-building processes in Min Arm as a theatrical performance. Concepts of the difference between stage play and performance text are borrowed from and inspired mainly by Eli Rozik?s Generating Theatre Meaning.

The following essay is a study of the theatre-play Min Arm, a translation and performance by Per Lasson for Fria Teatern in Stockholm 2009-2010. Actor, director and playwright Tim Crouch wrote the original script My Arm in English in 2003.With basis in intermedial theory, as defined by Jörgen Bruhn, as well as Hans-Thies Lehmann?s theory on post-dramatic theatre this study investigates the meaning-building processes in Min Arm as a theatrical performance. Concepts of the difference between stage play and performance text are borrowed from and inspired mainly by Eli Rozik?s Generating Theatre Meaning.

In recent years there has been a growing interest directed towards focusing on the importance of clear evidence for interventions in social work. To enable the measurement it?s necessary to develop concrete models with manuals on how social work should be designed. Evaluation of the benefits is made in relation to how well the method can detect evidence of clear measurable results. When measuring the result it?s of importance to emphasis on pre and post the situation, not the situation where social work takes place.

This study deals with the Adventure Comic Prince Valiant, written and designed by the Canadian artist Harold R. Foster. Focus is on the first two years of publication 1937-1938, where the hero is pictured in his Adolescence. This gives the title of the study: Youth. Earlier writings in the USA on this topic, have concentrated on the artist and less on analyses of the comic itself.

Syfte: Uppsatsens syfte är att analysera tidningen GQ:s omslag mellan åren 1958-2013 för att ta reda på om patriarkala strukturer går att urskilja i omslagens text- och bildspråk. Jag vill specifikt undersöka hur män och kvinnor framställs på omslagen och hur detta kan ha förändrats mellan åren 1958-2013.Teori: Eriksson och Göthlunds Möten med bilder (2004) har legat som grund för att förstå hur jag skulle analysera mitt bildmaterial och Kuhn (1985), Mulvey (1999) och Tasker (2011) har bidragit med viktiga begrepp att använda som analysverktyg. Van Zoonens (2004) redogörelse för feminism har också varit en väsentlig del. Kompletterande relevant litteratur tas också upp i arbetet. Vidare har även Anja Hirdmans tidigare forskning i området med boken Den ensamma fallosen (2008) och doktorsavhandlingen Tilltalande bilder: genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och FIB aktuellt (2001) varit viktigt för att förstå mitt analysmaterial.Metod: Samtliga 599 omslag från GQ:s arkiv mellan våren 1958-2013 har studerats innan jag valde ut 28 av dem att analysera semiotiskt.

Syfte: Uppsatsens syfte är att analysera tidningen GQ:s omslag mellan åren 1958-2013 för att ta reda på om patriarkala strukturer går att urskilja i omslagens text- och bildspråk. Jag vill specifikt undersöka hur män och kvinnor framställs på omslagen och hur detta kan ha förändrats mellan åren 1958-2013.Teori: Eriksson och Göthlunds Möten med bilder (2004) har legat som grund för att förstå hur jag skulle analysera mitt bildmaterial och Kuhn (1985), Mulvey (1999) och Tasker (2011) har bidragit med viktiga begrepp att använda som analysverktyg. Van Zoonens (2004) redogörelse för feminism har också varit en väsentlig del. Kompletterande relevant litteratur tas också upp i arbetet. Vidare har även Anja Hirdmans tidigare forskning i området med boken Den ensamma fallosen (2008) och doktorsavhandlingen Tilltalande bilder: genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och FIB aktuellt (2001) varit viktigt för att förstå mitt analysmaterial.Metod: Samtliga 599 omslag från GQ:s arkiv mellan våren 1958-2013 har studerats innan jag valde ut 28 av dem att analysera semiotiskt.

I uppsats och gestaltning vill jag lyfta fram och undersöka människors förhållande till det privata fotografiet. Både ur aspekten varför människor väljer att fotografera men också hur och vad som representeras i fotografier. Ämnet är allmängiltigt och lättillgängligt och ett viktigt område att synliggöra och reflektera på för människor i alla åldrar. Min förhoppning är att människor som inte problematiserat ämnet tidigare ska börja intressera sig och därigenom få ett vidgat synsätt. Arbetet har tagit stöd i teorier om fotografi skrivna av främst Roland Barthes, Susan Sontag och Vilém Flusser.I uppsatsen har fotografen Sally Manns arbeten undersökts som en levande text samt en visuell etnografisk undersökning ägt rum om människors fotografering.

Fo?rfattarrollen har under de senaste tva?hundra a?ren genomga?tt stora fo?ra?ndringar. I och med romantikens ide?ma?ssiga omdefinition av vad litteratur skulle kunna vara uppkom ett behov av en fo?rfattarroll fri fra?n beroenden av traditionella maktinstitutioner. Fo?rfattaren, eller diktaren, skulle vara en kraft i egen ra?tt som kunde fo?rmedla sanningen om livet, ma?nniskan och samha?llet till folket.

Syftet med denna uppsats är att komplettera tidigare forskning gjord av Rosalind Gill, Kim Akass och Janet McCabe, samt två skrivna C-uppsatser i medie- och kommunikationsvetenskap av Paulina Bånge och Cecilia Samuelsson, om tv-serien Sex and the City. Vilket görs genom att studera könsroller och karaktärsutveckling hos de kvinnliga och manliga huvudkaraktärerna. Uppsatsen ska undersöka karaktärsutvecklingen och identifieringen av de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna samt de tre manliga huvudkaraktärerna i Sex and the City. Undersökningen ska utföras enligt en tolkande innehållsanalysmetod med hjälp av Peter Berglez metod för kritisk diskursanalys i Ekström & Larssons bok Metoder i kommunikationsvetenskap samt Norman Faircloughs metod för diskursanalys i Media Discourse. Analysen görs med fokus på likheter, skillnader och teman.

Syftet och frågeställningarna med uppsatsen är att fastsälla vilka de betydelsebärande skillnaderna är i filmerna 13 Ghosts (1960) och Thir13en Ghosts (2001) gällande hur kvinnor framställs i aspekterna våld, scener med övernaturligt innehåll samt sexualitet. Syftet är även att ta reda på hur övernaturlighet och våldsscener skiljer sig från varandra mellan filmerna utan att väga in ett genusperspektiv, samt vad det finns för stora skillnader i hur kvinnor framställs i förhållande till männen med betoning på remaken.Teorier hämtas från Karen Boyle och Göran Bolins teorier om våld i film och feministisk filmteoretisk forskning med namn som Marianne Kleberg, Elisabeth Cowie, Laura Mulvey och Shohini Chaudhuri, där sexualitet och objektifiering av kvinnokroppen står i centrum. Vidare behandlas teorier av Emely D. Edwards, Carrol F. Fry, Marina Warner samt Tom Ruffles angående populärkultur och andlighet.Metoden som används i denna studie är en semiotisk analys, där Roland Barthes beteckningar denotation, konnotation och myt agerat grundpelare.Resultat påvisar att filmerna skiljer sig till stor del inom alla aspekter och att kvinnor i remaken oftare är mer stereotypa i sina framställningar.

Den svenska alternativrörelsen frodades under 1960- och 1970-talet och introducerade för det svenska folket en rad alternativa tankar om hur ett samhälle kan se ut. Rörelsen ifrågasatte tidigare givna auktoriteter och lyck­ades på det viset väcka den politiska debatten om bland annat miljö, jämställdhet och utrikespolitik.Carl Johan De Geer, än idag aktiv som konstnär, var en av de framträdande figurerna i den här rörelsen. En av hans gärningar var en framgångsrik affischproduktion under 1960-talet som uttryckte en politik i symbios med alternativrörelsens politik. De affischer från denna produktion som jag analyserar är: Yttrandefrihet på torget, Skända flaggan, USA mördare, Vägra vapen och ?Turkiet är inte bara...?. Jag har analyserat dessa affischer med en semiotisk bildanalys genom att ha delat upp affischerna i fyra olika meddelanden: det lingvistiska som behandlar texten, två meddelanden som fokuserar på bilden samt det multi­modala som undersöker texten och bildens samverkan.

Vår bild av omvärlden skapas utifrån det vi vet om den. Min undersökning har närmat sig frågan vem som är skapare av dessa bilder med hjälp av i huvudsak diskursanalys och semiotik. För att ringa in frågan har jag valt att studera ett specifikt fenomen som förekommit flitigt i svensk media på sista tiden, nämligen Bonden. I skrivande stund har denna yrkeskategori sedan en tid tillbaka fått stor medial uppmärksamhet, och undersökningen belyser hur detta gjorts genom att analysera ett antal texter där bonden förekommit. Dessa texter är hämtade från TV4 och deras underhållningsprogram Bonde söker fru och Let?s Dance som visats under hösten 2007 och våren 2008.Syftet med studien är att genom att belysa dessa texter med dels diskursanalysens perspektiv och semiotikens teorier, i huvudsak med hjälp av Barthes mytbegrepp, lyfta fram svaret på frågan Vem och hur är bonden i svensk nutida media? Utifrån mitt perspektiv som mediepedagog är det centralt att uppmärksamma mediernas roll i samhället, och detta arbete ger ytterligare verktyg för att gripa media.I stora drag visar studiens resultat på att programmen uppvisar kommersiellt gångbara bilder där mytbildningen innehåller både konservativa och populistiska drag.

Det finns mycket tidigare forskning kring könsrepresentation i media, dock är det inte alla medie-genrer som uppmärksammas och mode har ofta en marginaliserad roll i genusforskning. I denna uppsats undersöks hur den franska modetidningen Vogue Paris representerar ?la Parisienne? ? den parisiska kvinnan ? utifrån de två motsägande vetenskapsteorierna feminism och post-feminism. Syftet med denna uppsats är att bidra till den feministiska debatten kring mode och könsrepresentation i media och ge ny insikt kring hur modetidningen representerar kvinnan. Genom en kvalitativ innehållsanalys av olika modefotografi ur två nutida nummer av modetidningen som representerar ?la Parisienne?, med Roland Barthes semiotiska modell som metod, besvaras frågorna: hur representerar Vogue Paris ?la Parisienne? genom modefotografi; på vilket sätt (re)konstrueras myten om ?la Parisienne?, samt vad innefattar denna myt; hur kan denna representation/konstruktion uppfattas utifrån feminism respektive post-feminism; och slutligen, hur förhåller sig denna myt till den dominerande ideologin om kvinnlighet? I min undersökning kommer jag fram till att Vogue Paris konstruerar en motsägelsefull och kontrastfylld myt om ?la Parisienne?, som innefattar en innebörd som både feminin och sexuell men även naturlig och maskulin.

Victoria?s Secret grundades 1977 i Kalifornien, USA. Idag har märket, som främst säljer underkläder, nått en enorm popularitet. I USA finns det, hösten 2014, över 1 000 butiker. Företagets främsta sätt att marknadsföra sig på är genom dess modeshow ? The Victoria?s Secret Fashion Show - som sänds en gång per år på CBS.