Uppsatsens övergripande syfte är att göra en undersökning av rättshjälpsreformen 1997 som är både beskrivande och normativt utvärderande. Studien utgår från en kvalitativ metod där jag anpassar Lennart Lundquists (1992, s. 12) policyprocessmodell utifrån mitt syfte och följer idéerna och vad som sägs m.m. i de olika stegen samt Ludvig Beckmans (2005, s. 69 - 74) normativa rimlighetsprövning där den normativa utgångspunkten är principen om likhet inför lagen.

När en ung person är misstänkt för brott är det vanligt att åklagarmyndigheten skickar en begäran om yttrande från socialtjänsten enligt 11§ (1964:167) lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Syftet med denna studie är att undersöka om och på vilket sätt kön spelar roll i de bedömningar som socialsekreteraren gör. Jag har i studien granskat ett antal yttranden enligt 11§ (1964:167) lagen med särskilda bestämmelser för unga lagöverträdare. Arbetssättet i studien kan liknas vid den hermeneutiska cirkeln då jag under hela studiens gång har arbetat parallellt med både teori, tidigare forskning och empiriskt material och därmed pendlat mellan del och helhet. Som teoretiskt underlag för studien har jag använt mig av Yvonne Hirdmans teori kring genussystem och genuskontrakt.

Jag har i detta arbete undersökt hur rättsläget ser ut vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. I denna undersökning har jag primärt utgått från ett konsumentperspektiv för att se hur konsumenter är påverkade och kommer påverkas av den lagstiftning som finns på området. I dagsläget finns det två lagar som styr betalningsansvaret vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, nämligen 34 § konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Eftersom lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument inte gäller retroaktivt är fortfarande 34 § konsumentkreditlagen i kraft för avtal slutna före den 1 augusti 2010. Jag har gått igenom all relevant rättspraxis på området.

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem.

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem.

Bakgrund: En försäkringstagare kan välja att antingen köpa en försäkring genom direkt kontakt med ett försäkringsföretag eller genom att anlita en försäkringsförmedlare som sköter upphandlingen av de försäkringar som försäkringstagaren önskar. Under det senaste decenniet har försäkringsförmedlarna kommit att utgöra en viktig del av försäkringsmarknaden och de omsätter stora ekonomiska värden i sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att den lagstiftning som reglerar förmedlarnas verksamhet ger ett tillfredsställande kundskydd. Tidigare fanns endast lagregler beträffande försäkringsmäklare som var tvungna att agera oberoende av försäkringsgivarintressen. Den 1 juli 2005 trädde dock en ny lag i kraft, lagen om försäkringsförmedling (2005:405), som har ett vidare tillämpningsområde än den äldre lagstiftningen om försäkringsmäklare.

I denna uppsats behandlas ur ett lagtekniskt perspektiv företagsinteckningen och företagshypotekets ställning som förmånsrätt med anledning av den nu pågående översynen. Särskilt behandlas huruvida de förslag till en starkare företagsinteckning som presenteras i SOU 2007:71 och regeringens förslag till lagrådsremiss är en återställare till det rättsläge som gällde innan införandet av lagen om företagsinteckning eller inte. I uppsatsen behandlas vidare frågan om huruvida de föreslagna övergångsbestämmelserna tagit hänsyn till de problem som uppstått vid tillämpningen av övergångsbestämmelserna till lagen om företagsinteckning. Metoden har baserats på en rättsdogmatisk metod där lagar, förarbeten, praxis och doktrin systematiskt har granskats. Det förslag som SOU:n presenterar utgör inte en återställare av rättsläget.

SammanfattningSedan byggbranschen fick ett uppsving efter konjunkturnedgången på 90-talet har det börjat växa fram problem. Det största av dessa problem är ett omfattande användande av svart arbetskraft samt skattefusk. Byggbranschen är en viktig del i den svenska ekonomin då storleken endast överträffas av den offentliga sektorn. Därmed kan man då dra slutsatsen att ett omfattande skattefusk inom denna kan ge stora negativa effekter. Både för staten och samhället.

Vårat huvudsyfte med denna uppsats är att belysa huruvida besöksförbud är ett tillräcklig skydd för ett brottsoffer från stalkare och vad ett besöksförbud innebär. Detta regleras främst i lagen om besöksförbud. Att begränsa andras rörelsefrihet genom ett besöksförbud är en rättslig fråga som väger tungt i svenska författningar och Europa konventionen. I princip krävs för att besöksförbud ska meddelas att den som kan avses med besöksförbud är dömd för brott mot sökandens liv, hälsa, frihet, eller frid. I andra fall skall lagen användas mycket restriktivt.

Vid nybyggnation av bostadshus och vid vissa bygglovspliktiga ändringsarbeten föreligger ett lagstadgat krav att byggfelsförsäkring skall tecknas. Försäkringen omfattar kostnader för att avhjälpa fel som uppkommit under byggtiden och syftar till att snabbt avhjälpa fel och brister utan långvariga tvister om vem som skall ta på sig kostnaden för att undanröja bristerna - en god tanke som dessvärre verkar fungera sämre i verkligheten. Lagen innehåller nämligen flertalet bestämmelser om tillåtna ansvarsbegränsningar vilket lett till att det vid flera situationer inte föreligger någon rätt till ersättning trots att det är rimligt att anta att skadorna skall täckas av försäkringen.Denna uppsats syftar därmed till att beskriva, belysa och analysera byggfelsförsäkringens tillämpning för att på så sätt komma fram till om syftet med lagen verkligen upprätthålls så som lagen är utformad idag eller om lagen borde ändras och i så fall på vilket sätt den borde förändras.Efter att ha studerat gällande rätt och föreliggande försäkringsvillkor har jag funnit att byggfelsförsäkringens tillämpningsområde är väldigt snävt och därmed borde utvidgas för att lagen skall vara helt ändamålsenlig. Jag anser således att utvecklingsfel borde omfattas av försäkringens tillämpningsområde för att byggherren skall erhålla ett fullgott skydd för byggfel. Jag är även av den uppfattningen att konsumenter som väljer att själva uppföra sitt hus utan olägenheter kan uteslutas från försäkringsobligatoriet då försäkringen medför minimal nytta för dessa..

Studien handlar om att utveckla en förståelse för ?Lagen om valfrihet? ur biståndshandläggarens respektive brukarens perspektiv. För att besvara syftet har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Personliga intervjuer har gjorts med fyra biståndshandläggare inom äldreomsorgen i en medelstor kommun i Södermanland, samt fyra brukare där samtliga har serviceinsatser från olika utförare. Utförarna är de företag som har en verksamhet inom hemtjänst för äldre.

Titel: Lagen om kassaregister ? Konkurrens på samma villkor inom restaurangbranschen i Gävle? Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi Författare: Therese Pedersen och Bilgen Soysüren Handledare: Markku Penttinen Datum: Juni 2010 Syfte: Syftet med vår uppsats är att få en djupare kunskap om lagen om kassaregister, eftersom det är en ny lag vill vi undersöka vad den kommer att ge för konsekvenser på företagsnivå just i restaurangbranschen. Vilka kostnader kommer det medföra med den nya lagen och kommer lagen att innebära att konkurrensen inom restaurangbranschen kommer att minska? Vi kartlägger även situationen med kassaregisterlagstiftningen internationellt. Detta genom att samla in åsikter från restaurangägare samt en representant från Skatteverket. Metod: För att besvara uppsatsens syfte har vi använt oss av kvalitativ metod genom intervjuer med åtta restaurangägare i Gävle och en skatterevisor på Skatteverkets kontor i Gävle.

Den 1 januari 1999 infördes lagen som säger att revisorn ska anmäla till åklagare vid misstanke om brott. Sedan lagens införande har det funnits delade meningar om lagen är bra eller dålig. Vissa revisorer anser att lagen är negativ, eftersom de är rädda att ses som statens förlängda arm. Andra revisorer ser lagen som positiv, de ser fördelen med att revisorns roll stärks, vilket kan leda till att de slipper påtryckningar genom hänvisning till lagen. Syftet med studien är att förklara varför vissa revisorer anmäler vid misstanke om brott och andra revisorer inte gör det.

Lagen om offentlig upphandling har under de senaste tio åren reglerat upphandlingsförfaranden i Sverige. Lagen är ett resultat av en rad olika EG- direktiv som implementerats i den svenska lagstiftningen. På grund av att LOU ursprungligen kommer från EG-direktiv styrs en hel del av upphandlingsreglerna av allmänna europarättsliga principer. Lagens grundtanke är att all upphandling skall genomföras på ett affärsmässigt sätt samt i konkurrens. Lagstiftningen har, dels på grund av EG-direktiven och dels på det komplicerade ämnesområdet, blivit väldigt omfattande och komplicerad.

Lagen om besöksförbud infördes 1988 för att förbättra skyddet för personer som förföljs och trakasseras. Den har under åren genomgått flera reformer och utvidgats genom bland annat två nya typer av besöksförbud: Särskilt utvidgat besöksförbud och besöksförbud avseende gemensam bostad. Antalet ansökningar om besöksförbud fortsätter att öka och år 2006 översteg ansökningarna 10 000 medan antalet beviljade ansökningar sjunker något. De förväntningar som lagen om besöksförbud gett hos många ställer höga krav på polisen och rättsväsendet när det gäller att följa upp besöksförbudet och se till att det efterlevs. Lagen har dock ofta varit omdebatterad som ett uddlöst verktyg som endast ger de som ska skyddas falsk trygghet samtidigt som rättsväsendets arbete med besöksförbuden och dess uppföljning fått kritik.