Utifrån frågeställningen ?varför försvårar oljeinkomster demokratisering?? görs i föreliggande uppsats en jämförande fallstudie av de två ickedemokratiska länderna Azerbajdzjan och Saudiarabien. Syftet är teoriutvecklandet. Arbetets teoretiska fokus ligger på samverkan mellan faktorer som statistiskt kunnat knytas till oljestater och teorier om hur auktoritära stater agerar för att behålla makten. Dessa analyseras utifrån de övergripande rubrikerna stat, civilsamhälle och globalisering.Studiens viktigaste fynd är att olja står som ett hinder för demokratiutveckling i både Azerbajdzjan och Saudiarabien: i båda länderna använder regimerna inkomster från olja för att stärka sin makt, legitimitet och kontroll över stat och samhälle.

När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat.

Storform är ett viktigt element i varje pianists utveckling. För att kunna nå en optimal teknik i de olika musikaliska typerna inom storform, som sonater och konserter, måste pianisten genomgå en väg som är full med teknisk övning. Övning ger i sin tur en alldeles särskild möjlighet att vara reflekterande, samt att äga sitt lärande. Det är en utmanande och livslång process att utvecklas som musiker. Faktiska problem med teknisk inlärning av storform i pianospel är grundläggande i mitt arbete.