Bakgrund: Smärta är ett vanligt men ofta obehandlat symtom hos patienter med venösa bensår. Sårsmärta i denna patientgrupp kan misstolkas som ett tecken på sårinfektion eller arteriell sjukdom, vilket kan leda till orationell antibiotikabehandling eller otillräcklig kompressionsbehandling. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva och jämföra personer med venösa bensår baserat på om de hade sårsmärta eller inte vid inkludering. Ett ytterligare syfte var att undersöka om sårsmärta påverkade förekomst av antibiotika- och kompressionsbehandling under sårläkningstiden. Metod: En kvantitativ ansats med en hypotetisk-deduktiv design antogs.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt men ofta obehandlat symtom hos patienter med venösa bensår. Sårsmärta i denna patientgrupp kan misstolkas som ett tecken på sårinfektion eller arteriell sjukdom, vilket kan leda till orationell antibiotikabehandling eller otillräcklig kompressionsbehandling. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva och jämföra personer med venösa bensår baserat på om de hade sårsmärta eller inte vid inkludering. Ett ytterligare syfte var att undersöka om sårsmärta påverkade förekomst av antibiotika- och kompressionsbehandling under sårläkningstiden. Metod: En kvantitativ ansats med en hypotetisk-deduktiv design antogs.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt men ofta obehandlat symtom hos patienter med venösa bensår. Sårsmärta i denna patientgrupp kan misstolkas som ett tecken på sårinfektion eller arteriell sjukdom, vilket kan leda till orationell antibiotikabehandling eller otillräcklig kompressionsbehandling. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva och jämföra personer med venösa bensår baserat på om de hade sårsmärta eller inte vid inkludering. Ett ytterligare syfte var att undersöka om sårsmärta påverkade förekomst av antibiotika- och kompressionsbehandling under sårläkningstiden. Metod: En kvantitativ ansats med en hypotetisk-deduktiv design antogs.

Denna litteraturstudie, som skrivits enligt Axelsson (2012, s. 203) belyser patientersupplevelser av att leva med svårläkta venösa bensår, ett tillstånd som drabbar främstäldre över 65 år. Idag lever ca 0,3 till 1 % av Sveriges befolkning med denna sjukdom,som orsakas av venös insufficiens. Sjukdomen kommer i och med att vi lever längretroligtvis att öka, vilket innebär att sjuksköterskan behöver ha kunskaper om hur dessapatienter upplever sin livssituation, i syfte att ge en god omvårdnad. Att leva medsvårläkta venösa bensår innebär ofta tät och långvarig kontakt med sjukvården ochdärför är skapandet av en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska central.

Bakgrund Venösa bensår drabbar oftast personer över 65 år. Befolkningen i Sverige lever allt längre, detta kommer antagligen leda till att fler kommer drabbas av venösa bensår. En etiologisk diagnos ställs av en läkare genom anamnes och en klinisk undersökning. Drygt hälften av alla bensår orsakas av venös insufficiens ofta beroende av försvagades kärl eller felande venklaffar. Syfte syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder som påverkar läkningen av venösa bensår hos äldre.

Bakgrund Venösa bensår drabbar oftast personer över 65 år. Befolkningen i Sverige lever allt längre, detta kommer antagligen leda till att fler kommer drabbas av venösa bensår. En etiologisk diagnos ställs av en läkare genom anamnes och en klinisk undersökning. Drygt hälften av alla bensår orsakas av venös insufficiens ofta beroende av försvagades kärl eller felande venklaffar. Syfte syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder som påverkar läkningen av venösa bensår hos äldre.

Bakgrund: Uppskattningsvis har cirka två procent av befolkningen någon gång under sin livstid haft ett bensår. Tittar man på enbart venösa bensår beräknas den siffran ligga på cirka 0,12-1 procent. Bensår är ingen sjukdom i sig utan ett symtom på någon underliggande sjukdom. Den vanligaste orsaken är någon form av cirkulatorisk störning exempelvis venös insufficiens. Den typ av behandling som rekommenderas vid venösa bensår är kompressionsbehandling.

Bakgrund: Venös insufficiens är en kronisk sjukdom som kan orsaka venösa bensår. Livssituationen för patienter med venösa bensår förändras när de tvingas förhålla sig till symtom från såret såsom smärta, klåda, sårvätska och odör, samt till en långvarig läkeprocess med besvärande kompressionsbehandling. Av kliniska riktlinjer framgår att sjuksköterskan skall omhänderta patienten ur ett helhetsperspektiv, men sjuksköterskor har i tidigare studier uppgivit att de saknar nödvändiga kunskaper för att möta personen bakom såret. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med venösa bensår. Metod: Studien utformades som en kvalitativ litteraturstudie.

Bakgrund. Det var ett välkänt problem att patienter, som genomgått hjärtoperation med insättande av nya kranskärl, coronary artery bypass grafting (CABG), allmänt samlade på sig vätska, ödem. Principen för CABG ingreppet var att hjärtats blodförsörjning kopplades förbi förträngningar och skador i kranskärlen genom användandet av kroppsegna blodkärl, så kallade grafter. Grafterna togs från underbenet (tagbenet), detta i sig kunde orsaka ödem i benet. Ödem i sin tur förorsakade utebliven sårläkning.

Bakgrund. Det var ett välkänt problem att patienter, som genomgått hjärtoperation med insättande av nya kranskärl, coronary artery bypass grafting (CABG), allmänt samlade på sig vätska, ödem. Principen för CABG ingreppet var att hjärtats blodförsörjning kopplades förbi förträngningar och skador i kranskärlen genom användandet av kroppsegna blodkärl, så kallade grafter. Grafterna togs från underbenet (tagbenet), detta i sig kunde orsaka ödem i benet. Ödem i sin tur förorsakade utebliven sårläkning.

Hypertrofisk kardiomyopati, HCM, är kattens vanligaste hjärtmuskelsjukdom. Katter med HCM kan leva länge men ett ansenligt antal drabbas av hjärtsvikt, arteriell tromboembolism (ATE) eller plötslig död. Sjukdomen karakteriseras av en icke kongenital koncentrisk hypertrofi utan dilatation av vänster kammare. Etiologin för sjukdomen är inte helt klarlagd men den har visats vara genetiskt betingad hos flera raser och ha ett autosomalt dominant nedärvningsmönster. Kliniskt är HCM en uteslutningsdiagnos som ställs vid en ultraljudsundersökning av hjärtat då andra orsaker till hjärtmuskelhypertrofi uteslutits. Syftet med detta arbete var att undersöka dödsorsaker och överlevnaden hos katter diagnosticerade med HCM samt att undersöka olika kliniska variablers diagnostiska värde. Katter som under perioden 2005-01-01 till 2010-12-31 fick diagnosen HCM på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala men ej utvecklat kongestiv hjärtsvikt vid diagnostillfället inkluderades i studien.