BakgrundAkut Appendicit är en av de vanligaste akuta buksjukdomarna i västvärlden och cirka 10 000 människor i Sverige drabbas varje år. Diagnosen ställs i första hand med klinisk undersökning men om den kliniska undersökningen är osäker kan radiologiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT, computed tomography) och magnetisk resonanstomografi (MR) vara till hjälp. SyfteAtt jämföra sensitivitet och specificitet samt att beskriva fördelar och nackdelar med undersökningsmetoderna ultraljud och CT vid frågeställningen akut Appendicit. MetodEn litteraturstudie gjord på tretton vetenskapliga artiklar sökta i Pubmed med sökord som bl.a. appenditicits/ultrasonography, computed tomography och acute Appendicits. ResultatSensitiviteten och specificiteten för CT varierade mellan 76- 100 % respektive 69-100 % och för ultraljud mellan 59- 92,7 % och 78-100 %. Fördelar med CT är bl.a. att appendix bättre kan lokaliseras, bättre träffsäkerhet samt att den kan ställa alternativa diagnoser och reducera antalet negativa appendektomier.

I Sverige drabbas ungefär var sjätte person av en inflammerad blindtarm, akut Appendicit. Detta gör att blindtarmsoperationer, appendektomier, är en av de vanligaste kirurgiska åtgärderna som genomförs runt om på landets sjukhus. Idag kan appendektomier genomföras på två olika sätt, antingen som en öppen appendektomi eller som en laparoskopisk appendektomi. Vid en öppen appendektomi avlägsnas blindtarmsbihanget genom ett snitt i bukens nedre högra del och vid en laparoskopisk appendektomi avlägsnas blindtarmsbihanget med hjälp av titthålskirurgi. Många randomiserade och kontrollerade prövningar har gjorts där de båda operationsmetoderna har utvärderats, men trots detta så har man fortfarande inte kommit fram till något definitivt resultat angående vilken metod som, med hänsyn till både kostnader och effekter, är den bästa.

Abstrakt InledningSjukdomstillstånd som drabbar ländryggen är ett av de vanligaste tillstånden i västvärlden. Radiologiskt undersöks patienten med konventionell röntgen som förstahandmetod för att radiologiskt diagnostisera spondylolistes, Morbus Bechterew och trauma/fraktur som är några av de vanligaste sjukdomstillstånden som drabbar ländryggen. Det finns inga nationella riktlinjer för vilka projektioner som bör ingå vid konventionell ländryggsröntgen utan varje röntgenklink har själva utformat metodböcker för vilka projektioner som bör ingå vid konventionell ländryggsröntgen.Syfte/frågeställningSyftet med studien var att jämföra och redogöra vilka projektioner som ingår vid konventionell ländryggsröntgen av spondylolistes, Morbus Bechterew och fraktur/trauma vid universitetssjukhusens röntgenkliniker.Frågeställningar: Vilka projektioner ingår vid bildtagning av ländryggen vid spondylolistes, Morbus Bechterew och trauma/fraktur? Varierar antalet bilder och vilka projektioner tas mellan universitetssjukhusens röntgenklinker?MetodResultatet i studien är baserad på röntgenklinikernas metodböcker för konventionell ländryggsröntgen.Resultat Samtliga sju universitetssjukhus deltog i studien och samtliga sju har metodböcker som beskriver vilka projektioner som ingår vid respektive frågeställning. Antalet projektioner som ingår varierar mellan röntgenklinikerna och respektive frågeställning. KonklusionVilka projektioner som ingår vid respektive frågeställning och antalet projektioner som ingår varierar mellan röntgenklinikerna.