Andrej Belyjs bok Petersburg är en av de viktigaste romanerna från den symbolistiska perioden i rysk litteratur. I denna uppsats utreds hur gränser behandlas i romanen. Även om romanen till en början tycks dra upp klara gränser, till exempel mellan öst och väst, så löses dessa upp och en osäkerhet skapas hos läsaren. Gränserna som undersöks i uppsatsen omfattar såväl gränser i själva berättandet (till exempel mellan berättare och karaktärer och mellan nutid och dåtid) som gränser i berättelsen; det senare indelat i rumsliga gränser och gränser för det levande. Slutsatsen blir att Belyj medvetet löser upp gränserna i romanen på flera plan..