Bakgrunden till studien är att vikten på den enskilda soldaten ökar allt mer vilket reducerar rörligheten. Om soldaten bär för tungt ökar risken för att verkan inte kan avges på rätt plats i rätt tid på grund av minskad rörlighet. Terrängen som amfibiesoldaten verkar i medför att stor del av striden sker till fots vilket torde betyda att rörligheten borde vara prioriterat för soldaten. Syftet med uppsatsen är att undersöka om rörlighet har varit prioriterat, för en Amfibieskyttesoldat när den bedriver strid till fots, gentemot vikten på och plutonens anpassning av verkans- och skyddsutrustning. Metoden som använts är en jämförelse mellan Amfibieskyttesoldatens olika utrustningsalternativ med de vikter som fastställts i författarens analysverktyg som utgår från de amerikanska doktrinerna.