Föreliggande uppsats undersöker om det är så att regeringen, i anslutning till försvarsminister Leni Björklundsuttalande i Dagens Nyheter 2004-11-26, i frågan om huruvida ett FN-mandat är en premiss för ett svenskt deltagandei en internationell fredsfrämjande insats, har genomfört ett snabbt och impulsivt paradigmskifte. Eller är detså att uttalandet har sin förklaring i en rationell och flerårig logisk politisk utveckling. Den kontext som utvecklingenav FN och EU från tiden efter kalla kriget fram till dagens datum utgör är viktig i detta perspektiv då dessatvå organisationer och aktörer utgör de arenor vari regeringen aktivt agerar. Genom att undersöka ett regeringsbeslutoch åtta propositioner omfattande tiden från konflikten mellan Irak och Kuwait fram till den FN-ledda insatseni Liberia 2004 och häri söka efter indikatorer på antingen en fast och oförändrad, eller en pragmatisk och av utvecklingpräglad svensk politisk hållning är det möjligt att besvara den övergripande frågan. Den teoretiska utgångspunkten?Den Engelska skolan ? International Society? är vald med tanke på dess fokusering på tre olikadimensioner; den nationella, den internationella och slutligen den humanitära.