SammanfattningDebatten gällande hur den svenska våldtäktsbestämmelsen ska utformas har pågått under lång tid och är nu återigen uppe för diskussion. Vissa hävdar att tvångsrekvisitet i nu gällande våldtäktsbestämmelse måste ersättas med ett samtyckesrekvisit. Andra hävdar att bestämmelsen som den utformades efter reformen i juli år 2013 måste få tid att tillämpas innan det kan bli fråga om ytterligare en reformation.Förespråkare för ett införande av en samtyckesbaserad våldtäktsreglering menar att en sådan utformning av lagstiftningen skulle stärka offrets ställning. Regleringen skulle således förstärka skyddet för den personliga integriteten och självbestämmanderätten.  Förespråkare anser även att Sverige, genom att inte införa ett krav på samtycke, bryter mot Europakonventionen. Förespråkare anser att EU i den så kallade Bulgariendomen slagit fast att det är nödvändigt att sexuella gärningar företagna utan samtycke blir straffade och att det sakna betydelse om offret gjort motstånd eller inte.Motståndare å andra sidan hävdar att en samtyckesbaserad våldtäktsbestämmelse skulle vara svårtillämpad och vansklig.